Äntligen hemma.

Ja, efter en biltur i åtta timmar är man äntligen hemma. Benen var rätt möra när man klev ur bilen, trots att vi stannade några gånger och såklart en längre tid för att äta.. På något sätt så känns det som att man åker i evigheter när det är mörkt hela tiden också. Nej usch säger jag, var nästan bättre på vägen dit, fast att vi hade solen i ögonen hela vägen.
Nu ska jag försöka slappna av lite i soffan.


Mats börjar tycka att körningen är dryg..


Jag roar mig med datorn en stund..


Ett trist mörkt Stockholm..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback